En strålande framtid

Mellan åren 2017 och 2022 tillbringade jag omkring 5000 timmar med att mäta strålning från den trådlösa tekniken. Under denna period träffade jag hundratals människor som hade påverkats negativt. Vissa drabbades av näsblod, andra av huvudvärk, och några upplevde djupa depressioner samt allvarliga sömnproblem. Det stora problemet är att industrin bakom tekniken genererar enorma skatteintäkter, vilket gör att myndigheter ofta blundar för de risker som finns. Gränsvärden ignoreras, och media tiger i frågan. 

Allting började år 2016. Min dotter Alice var då sex år gammal. Hon använde sin mobil konstant, hon spelade, surfade och exponerades ständigt för blått ljus samt mobilens strålning. Hennes sömn blev en katastrof; hon kunde inte sova på kvällarna. Redan då visade forskning att en genomsnittlig användare rörde sin mobiltelefon upp till 200 gånger per dygn. 

Själv fick jag plötsligt en intensiv smärta i vänster sida av kroppen. Det kändes som en inflammation. Jag hade då alltid mobilen i vänster ficka. När jag tog bort mobilen ur fickan tog det bara två veckor innan smärtan släppte helt. Det blev starten på min resa. Jag insåg att något måste göras.

Jag utvecklade ett strålningsreducerande mobilskal, samt ett särskilt glas som skyddar barn mot det blå ljuset varav barn är extra känsliga. Mellan åren 2017 och 2022 spenderade jag tusentals timmar med att mäta strålning från mobiltelefoner, master, routrar och annan trådlös utrustning, både i hem och i offentlig miljö. 

År 2018, den 17 september, var mobilskalet färdigutvecklat och en patentansökan skickades in. Innan dess hade omfattande mätningar genomförts, bland annat i Finland och Danmark. Jag vill rikta ett särskilt tack till docent Olle Johansson, som varit en ovärderlig person i detta arbete. Han har arbetat med strålningsfrågan i hela sitt yrkesverksamma liv vid Karolinska Institutet, och han övervakade personligen mätningarna i både Danmark och Finland. Hans stöd och vägledning har varit ovärderliga. 

Det dröjde till den 23 november 2021 innan patentet på mobilskalet slutligen blev beviljat. Samma dag som beskedet kom hörde samtliga stora dagstidningar av sig: Expressen, Aftonbladet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter med flera. De gratulerade och uttryckte intresse för att göra ett stort reportage om detta första svenska patent för att minska mobilstrålning. Jag svarade på alla deras frågor. De verkade uppriktigt intresserade. Men så snart ämnet om huruvida strålningen faktiskt var farlig kom på tal, tystnade allting. Det blev inget reportage. Endast tidningen 2000-Talets Vetenskap tog frågan på allvar och publicerade en artikel om det första patentet i sitt slag i Sverige. 

Hela artikeln kan läsas här: www.bit.ly/sydborg

Under åren genomförde jag också många experiment på växter, särskilt basilika. Dessa växter visade sig vara mycket känsliga för EMF. Jag utsatte en grupp för strålning från en mobiltelefon under kontrollerade former, och lät en annan grupp vara helt utan exponering. Resultatet var tydligt: den basilika som utsattes för strålning vissnade och dog långt snabbare än den skyddade växten. När SVT genomförde ett liknande test vände de dock på hela resultatet och hävdade att basilikan som utsatts för strålning mådde bättre, vilket inte stämde med varken deras egna bilder eller med den verklighet vi såg. 

Hela artikeln kan läsas här: www.bit.ly/svtbasilika

Jag besökte även Spira-skolan i Täby, där vi installerade en router-sköld för att minska EMF-nivåerna. Även där dök SVT upp, men i stället för att rapportera neutralt, försökte de förlöjliga initiativet. De hävdade att det saknade vetenskaplig grund, trots att mätningarna visade tydligt minskad strålning. 

Hela artikeln kan läsas här: www.bit.ly/spiraskolan

Ett särskilt skrämmande exempel var när jag mätte nivåerna i Gamla Stan i Stockholm. Strålningsvärdena var där extremt höga. Strålsäkerhetsmyndigheten uppdagade mina höga mätningar och kontaktade SVT och strålsäkerhetsmyndigheten gjorde samma mätning samt bekräftade mina mätningar, men varje gång jag påpekade problemen, försökte de vända bort blicken och påpekade att dessa nivåer vart helt ofarliga för exponering.

Jag blev också kontaktad av SVT för att delta i olika program och debatter kring ämnet strålning. Jag tackade ja, men med två enkla villkor. Det första var att Per Ödling, framtidsforskare i Lund, skulle ställa upp och under en timme krama en basstation, något som en frisk person inte borde ha problem med om nu strålning vore ofarligt. Det andra kravet var att någon från industrin, Maria Feychting från Karolinska Institutet, Anders Ygeman (Sveriges Digitaliseringsminister) eller någon representant från Ericsson, skulle delta i diskussionen. Resultatet? Ingen ställde upp. Ingen av dem ville diskutera ämnet offentligt och framförallt ville de inte krama en basstation i en timma som jag krävde.

År 2019 började man testa den femte generationens mobiltelefoni, alltså 5G, på ett antal platser i Stockholm. Jag och Ann-Sofie besökte då en kvinna och hennes dotter i Enskede i maj, strax efter att 5G aktiverats i området. Så fort vi klev in i lägenheten kände vi av det. Ann-Sofies ben vek sig plötsligt, och hon blev kritvit i ansiktet med svarta ringar under ögonen, på bara några minuter. Kvinnan vi besökte led av en konstant, bultande huvudvärk, och hennes tioåriga dotter hade fått näsblod upprepade gånger. Situationen där inne var svår att beskriva med ord, det var en tydlig illustration av hur allvarligt det här faktiskt är.

En annan kvinna, Bahara, bodde högst upp i ett flerfamiljshus i Stockholm där taket var täckt av basstationer. Hon mådde fruktansvärt dåligt, och hennes dotter likaså. Jag tog med mig Per Shapiro från Sveriges Radio för att mäta strålningen på plats. Både han och jag fick omedelbart symtom, yrsel, illamående och tryck över bröstet. Per rapporterade detta till sina chefer och sade rakt ut: ”Jag har en jättegrej här.” Han kontaktade till och med Uppdrag Granskning. Men sedan blev det tyst. Total tystnad. Locket lades på. Baharas historia finns dock dokumenterad på Strålskyddsstiftelsens hemsida, där man fortfarande kan läsa om hennes kamp.

Ytterligare en mätning genomfördes på Södermalm samma år. En gravid kvinna i fjärde månaden kontaktade mig eftersom hon inte kunde vistas i sin lägenhet. När jag kom dit och startade mätaren slog den omedelbart upp till 100 000 mikrowatt per kvadratmeter, vilket motsvarar cirka 1 % av det tillåtna gränsvärdet, men ändå var det mer än nog för att orsaka omedelbara fysiska reaktioner. Jag fick själv huvudvärk bara av att stå i vardagsrummet i några minuter. Kvinnan och hennes partner tvingades lämna bostaden omedelbart. De kontaktade en flyttfirma och en mäklare som lade ut bostaden till försäljning, packade ihop sina saker och flyttade samma vecka. Så stark och akut kan reaktionen på6trådlös strålning vara, trots att den är ”godkänd” enligt myndigheternas gränsvärden.

En av de mest talande och skrämmande berättelserna jag stötte på handlade om en kvinna som arbetade inom polisen i Solna. Hon blev allvarligt sjuk av att dagligen sitta nära mobilmaster och arbeta med Rakel-systemet, det trådlösa kommunikationssystemet som används av polis, räddningstjänst och ambulans. Hon kände sig konstant trött, yr och upplevde andra neurologiska symtom. Till slut tog hon dit en oberoende mättekniker som kunde verifiera de extremt höga strålningsnivåerna på hennes arbetsplats.

Det hela ledde till interna utredningar och enormt motstånd från kollegor. Hon blev utsatt för mobbning och misstro, och hennes arbetsmiljö försämrades drastiskt. Men kvinnan stod på sig. Trots allt vann hon till slut, hennes hälsotillstånd erkändes som relaterat till arbetsmiljön. Men vägen dit var kantad av motstånd, tystnad och ignorans. Det är ytterligare ett exempel på hur svårt det är att få gehör för verkliga hälsoeffekter, även inom samhällsbärande yrken som polisen.

I mars-april 2020 blev jag kontaktad av ett 20 tal personer som bodde i Kista, Tensta samt Rinkeby. Områden som fick förödande konsekvenser när dom installerade nya basstationer och då framförallt 5G. Människor som bodde högt upp fick lämna sina hem pga. yrsel, huvudvärk, allvarliga sömnproblem och ett flertal dog med diagnosen covid och 19. Flera personer valde att bo i sina bilar utanför stan och försvann symtomen redan efter någon dag eller två. Jag spenderade närmare två veckors tid i dessa områden för att noga dokumentera strålningsnivåerna från dom nya basstationerna. Även docent Olle Johansson var med vid flera tillfällen. Nivåerna var mellan 20.000 uW/m2 upp till 400.000 uW/m2 vilket endast är upp till 4% av det tillåtna gränsvärdet. Detta visade i ett mycket tidigt skede hur strålningen från både 4G samt 5G gjorde människor allvarligt sjuka på väldigt kort tid. Vid samma tillfälle gjorde vi mättningar vid Djursholms centrum samt utanför chefen på Ericssons bostad och dom ansvariga på strålsäkerhetsmyndigheten. Ingen av dom hade nivåer på över 100 uW/m2 vilket säger en hel del. Jag har valt att inte lägga in någon reklam i boken för de produkter som jag utvecklar för att reducera strålningen från mobiler, iPads, routers mm i den fortsatta delen av boken men ni hittar dom på. rpofsweden.com

Sommaren 2019 inträffade något mycket märkligt. Jag hade under flera år mätt strålning på daglig basis i olika miljöer, så jag hade en bra referens för vad som var normalt. Plötsligt började nivåerna stiga markant, upp till tio gånger högre än vad jag tidigare uppmätt på exakt samma platser. Det fanns ingen rimlig förklaring, förutom att något nytt hade aktiverats i infrastrukturen och frekvenserna var högre mot några månader innan.8Samtidigt började jag själv uppleva fysiska symtom. Jag fick andningssvårigheter, tryck över bröstet, yrsel och en brännande känsla i huden, exakt samma typ av symtom som senare skulle beskrivas som typiska vid covid–19. Jag förstod sambandet några år senare.

När 5G officiellt aktiverades den 1 november 2019, i Kina, hade jag redan upplevt kraftigt höjda strålningsnivåer i offentliga miljöer redan under våren/sommaren 2019 då 5G testkördes i Sverige. Jag började märka av fysiska symtom som tryck över bröstet, yrsel och andningssvårigheter, symtom som senare skulle visa sig vara mycket lika de som beskrevs i samband med covid-19. Bara några månader efter 5G-lanseringen rapporterades de första fallen av ett nytt virusutbrott i Kina. Plötsligt kollapsade människor på gatorna i Kina. För mig var det uppenbart att något inte stämde. Jag har aldrig sett människor bara falla ihop på det sättet, inte ens vid svåra influensautbrott eller andra pandemier.

Enligt min uppfattning handlade det som världen kallade en pandemi om en kombination av faktorer, och att frekvenserna som användes i 5G-nätet spelade en central roll. Min hypotes är att syremolekyler påverkas av dessa frekvenser, vilket försämrar syresättningen till hjärnan. Det är därför människor kollapsar, inte på grund av ett virus i sig, utan på grund av störningar i kroppens syreupptagningsförmåga. Detta är en teori som måste9undersökas vetenskapligt, men redan nu finns det indikationer från både biologiska och fysiska mätningar som stödjer den.

Genom åren har jag skaffat mig en ovärderlig kunskap om hur trådlös teknik fungerar och hur den påverkar oss människor, både fysiskt, psykiskt och socialt. Det har varit en tuff, ibland ensam väg att gå, men den har samtidigt fört mig i kontakt med många engagerade och modiga personer.

Jag vill särskilt rikta ett stort tack till docent Olle Johansson för hans outtröttliga arbete inom området, och för att han stått vid min sida under hela denna resa. Jag vill även tacka Mona Nilsson och Strålskyddsstiftelsen för ett nära och effektivt samarbete, ett samarbete som varit avgörande för att sprida kunskap till allmänheten. Katarina Hollbrink ska också lyftas fram, som redan 2013 startade sin Wi-Fi-grupp och genomfört otaliga mätningar över hela Stockholm. Hon har hjälpt och informerat mängder av människor.

Vidare vill jag tacka Anna från Vågbrytaren för hennes insatser, Christer och Birgitta Arnell för deras enträgna arbete, systrarna Åsa och Marie för deras ihärdiga engagemang samt Henke, för allt han gjort i form av arrangemang, flyers och informationsspridning. Utan dessa människor hade medvetenheten i Sverige kring EMF och hälsa varit betydligt lägre.

Vi har tillsammans stått på gator och torg, delat ut informationsmaterial, hållit föredrag, arrangerat möten och ställt frågor som andra inte vågat. Vi har försökt informera inte bara befolkningen, utan också politiker, skolledningar, vårdinrättningar och medier. Många har lyssnat, men alldeles för många har valt att titta bort.

Att förstå effekterna av trådlös teknik handlar inte om att vara teknikfientlig. Det handlar om att ta ansvar. Det handlar om att väga nytta mot risk och att skydda de mest sårbara i samhället, barn, gravida, äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Vetenskapen finns där. Vittnesmålen finns där. Mätresultaten finns där. Ändå fortsätter vi att blunda.

Min förhoppning är att denna text, liksom resten av boken, ska hjälpa till att bryta tystnaden. Att fler ska våga fråga, mäta, ifrågasätta och agera. För om inte vi skyddar vår framtid, vem ska då göra det?

Anders Sydborg